Etiketter

, , ,

20140605-105427-39267926.jpgTretton dagar kvar enligt beräkningarna. (På riktigt kan det lika gärna bli tjugosju, arton eller tre. Elva-tolv blir bra om jag får bestämma.)

Hoppet är fortfarande med mig och jag ser fram emot förlossningen, även om jag fått känna på lite hur det kan komma att kännas. Förvärkar (känns som ganska starkt mensmol), foglossningar i fifitrakten (en kompis som fick barn i går beskrev det så bra: det känns som att någon med träskor sparkat en mellan benen) och fixeringshugget (barnmorskans ord: det känns som att någon sticker upp en kniv i slidan) har förekommit hittills i olika mängd. Och jag har en känsla av att ingen av smärtorna, som är väldigt olika till sin karaktär, kommer ens i närheten av föda barn-känslan.

I övrigt är nästan allt klart, vi har bara förlossningsbrevet kvar, och matgrejerna. Känns onödigt att packa frukt nu om det visar sig att bebis kommer om tre veckor. Goda bananer, liksom. Dock är jag verkligen totalt osugen på att vänta i tre veckor. Funderar som bäst på om tårar eller mutor är bäst metod för att få till en hinnsvepning om inte bebis redan är här på beräknad dag. Jag är på riktigt mer rädd för att gå över tiden än för själva förlossningen. Vet inte riktigt varför det är så men känslan finns där.

Magen har också ett nytt rekord. Jag kallar det för peak mage för jag tror inte att den kan bli så mycket större nu.

20140605-111452-40492442.jpgHar tagit hem en mammamagträningsapp och är faktiskt väldigt sugen på att kunna använda min kropp som vanligt igen, även om jag inte lider jättemycket av att vara gravid (det jobbigaste är nog att inte kunna böja sig ner till marken utan att behövs pusta och stånka. Och att fixa med tånaglarna). I och med att jag skaffade ny mobil och la över ett gäng gamla bilder i en delad ström, så hittade jag bilden nedan på mig och blev lite glad. Tänk att man aldrig har vett att uppskatta det man har när man har det? Men målet är att kroppen ska tillbaka hit!

20140605-112001-40801202.jpg

Annonser