Etiketter

, ,

Livet som gravid, hur tillfälligt det än må vara, innebär vissa uppoffringar och förändringar. Få av dem är permanenta men det betyder inte att de inte är så otroligt högt saknade. Eller vissa av dem i alla fall.

Vin och mögelost kan jag absolut vänta på, det finns alkoholfria viner och fin hårdost, det funkar lika bra. Att konditionen är som bortblåst kan jag också leva med samt den lätt pingvinliknande gångarten som jag tror har smugit sig på. Det är fullt hanterbart. Men det är en, eventuellt två saker som jag inte kan göra och det kan på riktigt få mig att börja gråta när jag är för trött. Och det är att ligga på mage.

Jag älskar att ligga på mage, det är bland det bästa jag vet. När jag var liten låg jag på mage på golvet och tittade på tv, för det var mycket skönare. Från att jag föddes, fram till för kanske 10 veckor sedan (magen kom ju ganska sent) så kunde jag inte somna om jag inte låg på mage. Allt blir så mycket bättre på mage. När inte det funkade (en kväll kändes det bara jättekonstigt) så fick jag ligga kvar på rygg och det funkade okej (det är den eventuella andra saken). Men sedan några veckor har jag svårt att andas om jag ligger på rygg i några minuter. Inte värt. Jag är alltså förpassat till ett liv som sidosovare. Fast bara i max två månader till. LYCKAN när jag i kväll insåg att det är mindre än två månader kvar tills jag kan sova på mage igen är obeskrivlig.

Annonser