Etiketter

, ,

När jag var yngre såg jag mig som en musiknörd. Jag älskade att stå bland singelbackarna och leta efter ovanliga släpp eller snygga omslag. Det var mitt stora nöje. Och även om jag höll mig ganska mycket inom samma genre så lyssnade jag på en massa olika artister och band, även om jag hade mina favoriter. Jag var bra på musik, helt enkelt.

Det delen av min självbild finns kvar nu, även om jag är väldigt medveten om att den inte längre stämmer. Intresset av att hitta ny, bra musik finns inte kvar alls. Jag lyssnar inte ens så mycket på musik och när jag lyssnar är jag väldigt kräsen. Visst, det finns fortfarande en massa artister och band som jag tycker är bra men jag lyssnar inte aktivt på dem, med några få, väldigt få, undantag. Det största är nog Lana del Rey. Henne kan jag lyssna på hur mycket som helst utan att tröttna. Joakim däremot har tröttnat för längesen och suckar mest surt när jag spelar Lana. Och när jag ber honom byta låt från nåt konstigt som han spelar (för ja, det är alltid konstigt. Konstigt.) så brukar han retsamt byta till Lana. Lite på den nivån är det.

Så ja, visst är det men Lana-spellista på Spotify som är mest spelad. Inga konstigheter. Det tråkiga är bara att Spotify inte har den här helt underbara versionen av Summer wine.

Advertisements