Etiketter

, , ,

För drygt ett år sedan köpte jag en massa PT-timmar. Jag hade problem med spänningshuvudvärk och behövde stärka upp musklerna runt axlar och skuldror. Så här i efterhand så kan jag se att jag även hade ganska många andra muskelgrupper som jag behövde stärka upp. Jag var i dålig form, helt ärligt. Hela jag.

Nu, nästan 70 PT-timmar och en massa egna timmar på gymmet och i elljusspåret senare, känns det väldigt mycket bättre. Den största skillnaden är att jag faktiskt kan gå till gymmet och träna själv – det var helt otänkbart innan. (På samma sätt som att jag aldrig skulle gå ut och fika själv eller gå på bio ensam.) Pass har dock aldrig varit ett problem, men varför vara konsekvent?

Framgången är viktig ur mer än ett individutvecklingsperspektiv. Mina timmar är nämligen nästan SLUT!!! Det är jobbigt på riktigt, mest för att jag inte kommer träffa min PT på samma sätt som innan, han har ju blivit som en kompis. Visst, en kompis som jag betalar ganska dyrt för att umgås med men vi har å andra sidan haft väldigt roligt. Men nu vet jag att jag kommer att fortsätta gå till gymmet, trots att jag inte har en tid inbokad med Daniel (that’s his name) och vi kommer att träffas. Nu ska jag lägga mina surt (eller glatt) förvärvade slantar på en annan del av min framtid.

Annonser