Etiketter

,

Jag är och kommer förmodligen alltid att förbli en tjockis. Jag inser det nu.
Bra stunder kan jag tänka att det är ganska fint. Gulligt och härligt. Jag vet ju flera människor som är lite runda som är hur härliga som helst. Det har ju inte med fettmängden på en kropp att göra. Dåliga stunder (som tyvärr har en tendens att dominera) är jag allt annat än gullig, härlig och fin.

Efter en tuff helg och en skitdag på jobbet så är det här en precis skitkass stund. Om det inte hade varit för eftermiddagens PT-träning så hade jag förmodligen spenderat kvällen i fosterställning.

Trots att jag så väl vet var felet ligget så är det så svårt att göra något konkret åt det. Det är enklare att gå runt och må dåligt. Trots att det suger.

Således en liten påminnelse: Dåliga dagar är okej att ha. Det är inget konstigt att gråta ibland. Det är bara jag själv som kan göra något åt min ohärlighet och den sitter inte i fettet. Däremot tänker jag fortsätta vara deppig ett tag till. Jag kanske orkar skriva om varför så småningom.

Annonser