Etiketter

, , , ,

Förmodligen är det gammal kärlek som bara legat i träda lite under några år. Tonårskärleken går inte alltid över, speciellt inte den oåtkomliga, långt borta där uppe på berget som ändå är så nära och närvarande nästan hela tiden. Kärleken som är så fylld av mörker, smärta och några små silverstjärnor här och där. Jag pratar om Broder Daniel och Henrik Berggren.

Jag började lyssna på Broder Daniel nån gång runt 1995 och de har varit med och uppfostrat mig, följt mig genom tonåren (eller om jag följde dem?) och de finns kvar i mitt liv nu, femton år senare. I fredags såg jag Henrik Berggren på Popaganda och blev påmind om hur mycket jag älskar hans musik (och då även honom så klart. Även när han ligger i sin kostym, nerbäddad i sin säng och röker så älskar jag honom. Eller kanske inte så mycket just då, kanske snarare trots det. Han är så vacker.)

Eller egentligen så är det ju musiken jag älskar. Ska försöka att inte bli för mycket fjortis här nu så jag lägger upp en film från i fredags (och ja, jag var kanske lite ofokuserad emellanåt) och låter den tala.

Henrik Berggren på Popaganda 2011-08-26 from Sofia Lacik on Vimeo.

Annonser