Etiketter

,

För drygt ett år sedan träffade jag en bekant på en fest. Hon var nykär och överlycklig och det var fantastiskt roligt att se. Vi pratade lite om det och jag sa att jag mindes hur hon några år tidigare hade sagt att hon inte skulle ha nån mer partner, att det inte var värt det, det ändå bara blev skit i slutändan. Hon nickar igenkännande och säger glatt: ”Sofia, skaffa barn nu, jobba eller gör vad du känner för, det är inte så noga – kärleken kommer. Den kanske kommer när du är femtio, som den gjorde för mig, men oroa dig inte. Den kommer.”

Just det rådet kom jag att tänka på när jag var på väg hem i dag. Och det är nog det klokaste råd jag någonsin fått. Människor är olika och vi lever våra liv olika. Det finns de som träffar sin stora kärlek när de är tretton. Andra trettiosju. Det finns säkert de som blir riktigt kära för första gången när de är sjuttioett. Det är olika. Och det finns inga garantier för att man vill spendera resten av sitt liv med en och samma person. Varför skulle det?

Men hur gör man då? Vad kan man göra? Jag har faktiskt ingen som helst aning men inser att det inte är lönt att planera eller att gå och hoppas på för mycket, det blir förmodligen inte som man har tänkt sig ändå. Eller så blir det det.

Advertisements